Separation
extraktion med alkohol / vatten och oljelösliga ämnen skiljs ut
Den schweiziske alkemisten, mystikern och läkaren Paracelsus utvecklade på 1500-talet den holistiska extraktionsmetoden för växter,svampar och mineraler som kallas för spagyrik. Paracelus spagyrik har sina rötter i den europeiska alkemin som vilar främst på det antika Egyptens tankegods.
Den spagyriska metoden har levt kvar och utvecklats i framförallt Tyskland och Schweiz, och idag även i USA och uppskattas världen över av de som är intresserade av det fina samspelet mellan växter och människa.
Utöver att återge och spegla den kemiska sammansättningen från plantan söker man efter att förstå och överföra växtens inneboende karaktär till extrakten.
Tillverkningen av spagyriska extrakt idag sker både med råvaror som kommer från vildväxande plantor eller från odlade plantor. Lika viktig inom spagyriken som själva växtråvaran är den unika spagyriska processen som bevarar den naturliga balansen av ämnen i plantan och gör dem lättupptagliga för människan.
Mycket förenklat är den alkemiska spagyriska processen en separation av plantans ämnen i alkohol, därefter kommer reningen och förbränning av själva växtmassan och slutligen återförening av växtens alla delar nu i löslig form.
Den tydliga fysiska, mentala och emotionella gräns mellan människan och hennes yttervärld som successivt skapades av den framväxande naturvetenskapen under upplysningstiden i västvärlden har suddats ut av modern forskning och en ny förståelse av människan som fysisk varelse och hur hon interagerar med omvärlden håller på att ta form.
Vi vet idag att i våra kroppar finns ett levande ekosystem, med bakterier, virus och svampar i ständig kommunikation med varandra och cellerna. Det finns tio gånger fler bakterier än celler i kroppen och hundra gånger fler bakteriella gener än mänskliga gener. Från en holistiskt synvinkel menar man att människan och förståelsen av vad hon är bestäms av så mycket mer än summan av hennes celler. Och att allting i universum påverkar varandra på ett sätt som vi i vardagen har svårt att greppa.
Alkemin undersöker och förklarar människan både som en biokemisk varelse och som energivarelse. Hur man lever i en värld där vi vet att den subjektivt upplevda fysiska realiteten är en illusion. Och hur upplevelsen av denna illusion mycket bestäms av samspelet mellan kropp, sinne och känsla. Inom alkemin söker man efter att förädla den subjektiva upplevelsen av världen och sig själv genom att uppnå en balans med den naturliga intelligensen som genomsyrar universum.
Alkemin studerar den upplevda verkligheten från alla parametrar. Och har som bas för sitt arbete inte ett exkluderande- utan ett inkluderande förhållande till kunskap, erfarenhet och upplevelser. En metodik som utforskar gränslandet mellan vetenskap och andlighet.